Cecilia Lindberg

Igår vid läggning var kaos... 

Efter att försökt prata med honom och flyttar mellan våran säng och hans säng 4gånger bröt gallskrik ut.. Tillsist låg han på golvet i sitt rum, sprattlande och gallskrikande... Gick inte få kontakt med honom.., så jag satte mig bara tyst på golvet bredvid honom.... När han lugnade ner sig en aning, eller hämtade luft, sträckte jag fram armarna och frågade om han ville komma till mamma.. Detta resulterade i mer gallskrik....  40 min senare började han ge sig.. Jag satt fortfarande tyst på samma ställe medan han flyttat längre ifrån mig till sin säng.

Då ville han att jag skulle komma och sätta mig vid sängen. Jag sa att han skulle komma till mig eller hämta mig. Vi  bråkade 10-15min till om detta innan han tillsist slutade skrika och kom och la armarna om min hals. 

Vi gick tillsammans till min säng och han kröp ihop och sov... 

Varför?!

Jag vet faktiskt inte varför han blev så kopiöst arg... Typ för att han inte fick hoppa i våran säng och se tv samtidigt som han skulle sova.. ?! 

Och han ger sig aldrig... Eller ja kanske om han får precis som han vill.. Då kanske han ger sig.. Fast oftast hittar han bara på mer konstiga saker. 

De är ett så jätte trist avslut på dagen....